mars in till föreläsning på kulturhuset Ängeln. Föreläsare var Fredrik Mejster, välkänd bl.a. från TV:s program om DNA och okända fäder och sitt researcharbete till ”Allt för Sverige”.
Denna kväll ägnade han sig åt att både väldokumenterat och ömsint berätta om Karolina Nyblom född 1851 i Uppsala som kom att bli ett samhällets olycksbarn. 1854 avlider modern och därefter hennes syskon i rask takt.
Hon flackar sedan runt som fosterbarn. 1864 döms hon för snatteri men är så ung att straffet blir att ”näpsas av målsman”. 1869 börjar en lång resa över Sverige med domar för såväl snatteri som stöld, vilket innebär allt längre strafftider och avslutas 1897 med 6 års straffarbete för 7:e resan stöld.
1902 blir hon fri frånsett förlust av medborgerligt förtroende 10 år framåt räknat från dagen hon frisläpps. 1916 återfinns hon inom fattigvården i Uppsala. Hon får då ett intyg på att hon genom kronisk sjukdom ”saknar förmåga att med arbete förvärfa hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras” och erhåller vård.
1920 avlider Karolina på Invaliden i Uppsala – tidigare tvångsarbetsanstalt men under senare delen av 1800-talet fattighus.
En andäktig åhörarskara har då följt hennes resa genom livet med påstådd prostitution, sett klipp från olika tidningar om hennes stölder och försökt förstå varför hon under ett 3-årigt straffarbete år 1874 helt obegripligt erkänner mordet på prästen Weideman som 1866 hittas i Fyrisån.
Tanken svindlar; gjorde hon det för att bli kvar på det enda stället hon kände sig trygg – nämligen i fängelset.
Text: Anne-Marie Lindblad